Viktig information angående FIV.

 

 

FIV är ett virus som kan drabba din katt, och som närmast kan jämställas med

människans HIV - AIDS. Viruset sätter ned immunförsvaret och gör katten

mottaglig för infektioner. Den överförs sällan sexuellt utan sprids

huvudsakligen med saliven hos en smittad katt. Katter i riskzonen är främst

okastrerade lösgående katter, då dessa oftast drabbas av kattbett (som är

den största orsaken till smittans spridning).

 

Det finns idag varken botemedel eller bromsmediciner att tillgå för sjuka

katter. I USA har man tagit fram ett vaccin mot FIV, men detta är inte

godkänt i Sverige.

 

Det rapporteras ca 10 FIV-fall om året i Sverige idag, men hur stort

mörkertalet är vet man inte. Troligen mycket större, då katter i riskzonen

(som jag nämnde ovan) inte tillhör de som man vanligen gör FIV-tester på.

Ett vanligt scenario kan vara att en utekatt blir smittad via ett bett från

en annan katt, denna går sedan med sjukdomen latent i några år, för att

senare drabbas av en infektion som blir dödlig i och med FIV-viruset. Ägaren

i fråga avlivar katten, och den egentliga orsaken till dödsfallet kommer

därmed aldrig fram.

 

För ett par år sedan gjordes i Eskilstuna en undersökning bland utekatter,

där det visade sig att smittan fanns lokaliserad i olika områden på flera

katter. Detta pekar med andra ord på att sjukdomen är vanligare än vad man

tror.

 

Att isolerade kattgrupper inomhus skulle drabbas av viruset är däremot så

gott som omöjligt, så när Feliz till min stora fasa fick ett positivt besked

via ett test blev jag såklart väldigt fundersam.

 

Det hela började med att jag skulle ta dom vanliga proverna inför en

parning. Hos min veterinär har dom inte tillgång till egna tester, så därför

skickas proverna till en annan veterinärstation. Redan två dagar efter

proverna tagits, får jag ett telefonsamtal till min mobil, där en veterinär

meddelar mig att Feliz har fått ett positivt resultat. Jag blev så klart

väldigt chockad, och då jag inte visste någonting om viruset vid det

tillfället svalde jag det mesta med hull och hår. Tyvärr verkade inte

veterinären ha någon utbildning på hur man behandlar mattar och hussar, utan

han sa rätt ut i telefonen åt mig att överväga att ta bort Feliz!!!

 

Hur som helst är inte jag den som ger mig så lätt, utan jag började göra

efterforskningar om viruset, samt ventilerade detta med vänner och bekanta

och hade även en diskussion om detta på svenska katters forum på internet.

Jag fick mycket stöd, och ganska snart kom jag fram till att det egentligen

borde vara helt omöjligt att Feliz skulle vara smittad. Till saken hör den

att Feliz testades för ett år sedan och var då negativ, och alla mina katter

är ju dessutom innekatter...

 

Jag åkte därför och testade alla mina katter, och då mina övriga tre visade

sig vara negativa, blev ju förvirringen ändå större. Hon kunde ju omöjligt

ha blivit smittad - hur sjutton skulle det ha gått till?

 

Jag fick då reda på att man kunde göra grundligare utredningar av blodprov,

genom att skicka dessa till ett lab. De tester jag hittills gjort var så

kallade snabbtester, även dom som skickades via min lokala veterinär visade

sig vara ett sådant. Så sagt och gjort. Jag skickade alla fyra katters

blodprover till lab. Sen följde en fruktansvärd väntan... Men den som väntar

på något gott:) Feliz var naturligtis (som jag då misstänkt, men inte

riktigt vågat tro på) negativ, likaså mina andra katter.

 

Vad vill jag då ha sagt med det här? Jo, naturligtvis vill jag göra alla

uppfödare uppmärksamma på att detta förekommer, så att ingen därute tar

fasta på det råd som den första veterinären gav mig och i värsta fall

avlivar en fullt frisk avelskatt. Det vore ju fruktansvärt. Sen vill jag

varna för dessa såkallade snabbtester. Visst kan det kännas skönt att få

svaren på tio minuter, men vad är två veckors väntan mot den mardröm som jag

gick igenom?

 

Dessutom vill jag slå ett extra slag för att hålla sina katter inomhus. Och

om man nu nödvändigtvis måste ha sin katt ute - så se till att den

åtminstone är kastrerad för att undvika onödiga slagsmål med tillhörande

bett. Vem vet hur många katter just din okastrerade utekatt kan ha smittat?

 

/Hanna Lagerström, Styx siameser